Under flera dagar så har vi grejat i lillebror Eriks rum för att få någon ordning. Han har sovit i en juniorsäng hitintills eftersom vi inte riktigt kommit på hur vi skulle göra eller rättare sagt vad.

Så efter liiiite övertalning så gick han med på att vi skulle sätta ihop en loftsäng som vi haft ståendes isärplockad. Vi ställde skrivbordet under sängen och så fick vi bygga om Ikea Ivar för att få plats med allt lego. Men nu är det nästan klart. Lite småplock bara. En lampa uppe vid sängen. Ja mamma, jag ska tvätta hans fönster också :)

Så här blev det. Erik älskar sin nya säng och sover riktigt bra där uppe.

Sambon kom och hämtade mig efter jobbet i söndagsmorse och då åkte vi och köpte lite nybakat bröd. Jag valde Rosenbrödet  och det ena pumpafröbrödet som var riktigt gott. Sambon valde ett pumpabröd och så lant rustik bröd som hade en mycket jobbig färg på frukostbordet. Jag tyckte att det var rätt smaklöst, men sambon gillade det.

Hahaha, vilket bra program. Äntligen har dessa grabbar hittat och träffat rätt om vardagens dråpligheter utan att gå till personangrepp.

Gårdagens program var helt fantastiskt. Tyvärr så var det säsongsavslutning, men det kommer tillbaka i höst, YES, YES, YES!!!

Alex mamma dyker upp på förlossningsavdelningen, Anna ber Alex köpa ett cykellås för att låsa fast mamman i väntrummet. Anna vill inte ha svärmor inne i förlossningsrummet. Svärmor har dessutom med sig passerad (mosad) kallops med sig.

Stackars Alex springer runt och letar efter speciella kex som Anna inte kan vara utan. Han hittar kexen i ett personalrum på sjukhuset och en städare kräver 500:- för paketet med kex. När han väl kommer till Anna med kexen, så har Anna kommit så långt in i förlossningen att hon inte vill ha dem och slänger dem över hela rummet.

Till råga på eländet så möts de av en perisktalande barnmorska som pratar dålig svenska, men som är helt otroligt vänlig som barnmorskor är. Anna vill inte ha henne eftersom hon inte förstår henne. Efter lite invecklade ursäkter från Alex, så lyckas barnmorskan förstå att Anna vill byta bm. In kommer en gotländska som är ännu svårare att förstå. Anna ber att Rania, den persisktalande barnmorskan ska komma in igen.

Jag garvade så tårarna rann

Solsidan alltså, hehe

Mia Skäringer (Anna), Felix Herngren (Alex), Johan Rheborg (Fredrik) och Josephine Bornebuch (Mikaela).

Bilden är lånad från tv4.se, Foto: Morgan Norman/Söderberg Agentur/TV4

Fick en ingivelse när jag var och handlade mat inför påskhelgen.

Oftast så är det Magnus som står för matlagningen på vardagarna, jag är bara less på matlagning, men så ibland så glimmar det till i min hjärna ;)

Här kommer något som jag gjorde på annandag påsk.

LAX PÅ SPENATBÄDD

* Smörade en form.

* La spenat i botten. Tog några nävar ur påsen. Använde fryst spenat, men det är nog bättre med färsk (slut i affären).

* Sedan så hade jag i lite grovsalt.

* La i laxbitarna.

* Smulade över en bit fetaost naturell.

* Hällde över 1 dl vispgrädde.

* Kryddade med frysta franska örter

* Så skjuts in i ugnen.

Till det serverade vi pressad potatis.

Det va inte dumt alls. Tyvärr så har jag ingen bild, för att fotografera matlagningen kommer väl aldrig jag ihåg ;)

Smaklig spis!

Jag har min egna tro när det gäller andevärden. Före 1997 så hade jag ingen tro på att andarna lever omkring oss alls. Hösten 1997 så dog både min farfar och min pappa med bara 14 dagars mellanrum. Efter en händelse bara några dagar efter att min farfar gått bort så känner jag ibland stark närvaro från "deras" värld. Hitintills alltid positiv och trygg närvaro.

Efter att vi blev tvugna att ta bort Dora har jag haft mycket påhälsning av både djur och nära anhöriga. Jag vet inte om Dora "öppnade kanaler. Första dagarna efter att Dora dog så hörde jag henne här hemma, hon suckade och pratade som hon brukade göra. Jag hörde henne när hennes klor gick på golvet. Såg henne i min ögonvrå, skymta förbi. Den absolut första natten efter att hon dog fanns hon med mig i tidningsbilen, fast hon aldrig åkt i den, när jag körde runt på mitt distrikt. Hon låg och tittade på mig med sina stora bruna ögon, sedan reste hon på huvudet och så reste hon sig, suckade, vände mig ryggen och gick. Så gjorde hon några gånger på natten. Varför? Jag vet inte.

 Under natt mot tisdag förra veckan, så hände nåt annat som var obehagligt. Mitt på rundan, mitt i natten vid halv 5, så hör jag hur en pinne slår mot plåten på bilens sida, som om någon kastar den mot sidan på bilen. Eftersom jag satt och körde mot en korsning så hade jag ögonen på vägen och jag såg varken djur eller människor. Naturligtvis så hoppade jag till i bilen och kände rädsla. Har efteråt försökt att förstå, men hittar inga förklaringar. Nä, pinnen ramlade inte uppifrån ett träd. Det var på sidan det small till. Nä bilen hoppade inte till, vilket den borde ha gjort om det var något jag körde över med hjulen. Ja, jag har kollat efter märken i plåten och smutsen på sidan av bilen men inte hittat något. Natt mot onsdag så kröp jag förbi platsen och javisst, där låg pinnen kvar. Mystiskt, men vem kastade den på bilen? Var det riktat mot mig eller posten, jag kör ju en gul postbil?

En annan natt har farfar varit med mig i bilen. Han har suttit och berättat sina små historier som han gjorde när han levde, om sin tid när han körde "droska" (taxi) i Stockholm. Historierna hörde jag inte, men väl hans skratt. Min pappa har tillsammans med farmor varit med en annan natt, men jag kände bara närvaro, inget hände. Så efter en natts lugn körning igår (natt mellan måndag o tisdag) så trodde jag att det skulle vara lugnt, men så inatt så känner jag helt plötsligt att det börjar lukta kattkiss i bilen. Då trodde jag att jag var tokig. Men så kände jag igen doften. Sonja, våran gamla skogkatthona som vi avlivade för ett år sedan, hmmm.  Straxt därpå så kände jag cigarettrök, men det kan ha sin naturliga förklaring eftersom jag passerade en gård med flera boningshus. Det händer ju att folk går ut och röker mitt i natten.

Det känns nästan som om andarna har tagit en kölapp ;)

Kanske blir det lugnt när Dora får komma hem?

Men samtidigt så undrar jag vad som händer inatt?

Kalla mig gärna tokig! Jag bryr mig inte. Jag återger det jag upplever. Ber ingen att tro på mig. Ber ingen att förstå. Skriver av mig för att slippa tankarna. Kanske också för att försöka förstå, det jag inte begriper.

Idag har de ringt från veterinären. Askan efter henne har kommit dit, så ikväll åker jag och hämtar hem henne. Hon skulle "hem" efteråt. Det bestämde jag och Magnus, mitt i alla tårar när vi väntade på att hon skulle stänga sina ögon. Enskild kremering och hem. Så nu ska jag hämta henne ikväll. Min älskade första fralla. Åååh vad jag saknar henne.

Här i vårsolen för ett år sedan.

...har min 15-åriga dotter. Hon ska åka på sin första resa med flyg. Hennes kompis har sin pappa stationerad utomlands så tjejerna ska dit och hälsa på nu under påsklovet. Maria är så uppe i varv att ho knappt vet vart hon ska ta vägen. Samtidigt är hon supercool. Hon har packat "nästan" klart för tre dagar sedan. I kväll är hon hos kompisen. De ska ta bussen till Stockholm inatt 02:15 för att byta till flygbussarna som tar dem ut till Skavsta. 15:00 lyfter så planet till Malta. :)

På Malta i drygt 1 vecka. Var rädd om dig älskade dotter   

Hoppas du får det underbart med vårsol och lagom varmt.

Kramelikram gumman!

...Doras småtjejer är två spattiga tjejer nu när ledartiken har försvunnit. De jagar katterna något alldeles galet. Även om någon av katterna smyger runt så kan Svea och Filippa studsa upp från, som vi tycker, djup sömn till klarvakna och på vakt. De vaktar mot allt de hör och ser just nu. Skäller lite mer än vanligt. De har ätit sämre sedan Dora dog. Det har säkert också med flockbeteendet att göra.

Annars så går det bra med småtjejerna.

Det har varit jobbiga dagar och nätter för mig. Ibland hör jag henne sucka på hennes karaktäristiska sätt. Ibland går hon runt här hemma, hör hennes gång med klorna i golvet. Ibland skymtar hon förbi i ögonvrån.

Hon saknas vid promenaderna, utfodringen, myset o goset. Jag hoppas hon har det bra nu. Kan gå på promenader och snosa på alla dofter och rulla i solvarm mossa. Det bästa hon visste var att sola och jag hoppas att hon har möjlighet till det nu. Mammas älskade hushållsgris...