...som inte fattar någonting.

Precis som jag skrev i förra inlägget så har det liksom varit en mellandag idag. Varken bättre eller sämre. Dora har velat vara nära och talat om det.

Så fel vi hade... Eftersom jag jobbar natt så har jag sovit på dan idag och för att inte väcka mig så har Magnus mer eller mindre suttit hos Dora och klappat henne för att hon ska vara tyst och nöjd. Han har haft henne ute för att kissa massor av gånger. Mer än hälften av gångerna har inget hänt. Dora har fått både mat och vatten och sin medicin.

Så nu ikväll så skulle Erik gå och lägga sig och eftersom jag ska jobba inatt också så fick Erik lov att somna i min säng och sova resten av natten i den, då la husse Dora på fällen bredvid soffan i vardagsrummet och hon börjar gnälla, "boffa", och liksom vifta med huvudet. Nu är det färdigt tänkte jag. Tog tag i henne och frågade henne vad hon ville. Inte för att hon svarade mig, men något gjorde att jag lade henne försiktigt på bröstkorgen lite mer upprätt. Så låg hon några minuter, upprätt med bra hållning i nacken. Sedan lade hon ner huvudet, men inte helt på sidan utan med hakan mot fällen så mycket hon kunde. Lite mera upprätt än att bara ligga på sidan. Därefter så har hon varit tyst och helt nöjd.

Det var alltså det här som våran bestämda hushållsgris ville. Det var bara vi, husse och matte som inte hajjade någonting.

Med andra ord en liten, liten förbättring, men trots allt något positivt.

... har bara varit otroligt sällskapssjuk. Vill vara nära, inget annat har varit ok. Inga förändringar från igår, varken sämre eller bättre.

En liten bild på kämpen.

Kissa med husse är helt ok, men inte med mig. Hon hänger i husses famn, kissar. Förnöjt drar upp benen under sig efteråt. Har fått förklarat för mig att hon inte vill visa mig som "ledartik" att hon är dålig, för då skulle jag avvisa henne från flocken och lämna henne. Så kanske det är. Men kissar hon med mig så är hon väääldigt kissnödig och har inget annat val. Tur att husse duger iaf.

...lurade oss. I torsdags när vi tagit beslutet att ringa till veterinären och boka tid för avlivning så gav hon oss små, små signaler på att piggna till. Hon svarar emot när man trycker bakbenen upp mot buken. Hon använder båda framtassarna när hon inte vill ha mer vatten i munnen. I fredags så förstärkte hon dessa små signaler med att börja röra på huvudet mera än tidigare och hon är inte lika stel i nacken, halskragen eller bogen.

Idag sträcker hon på sig och drar åt sig bakbenen. Hon har legat på en fäll på köksgolvet för hon vill vara med där vi är, så då får hon väl det.

Blir inte klok på det här. Ville att veterinären skulle skicka in proverna för att se så hon får rätt medicin, men de tycker att eftersom hon nu svarar på medicinerna ska vi vänta ytterligare några dagar.

Doras veterinär åkte i på tjänsteresa utomlands i torsdag och hon återkommer inte förens på tisdag. När jag hade pratat med henne i torsdags så gav hon rekommendationen att det nog vore bäst för Dora att få somna in.

Vad förvånad hon kommer att vara på tisdag när vi återigen står på hennes lista för telefontid.

Vet ni hur vi känner oss? Det här är inte klokt. Vågar inte ta ut något i förskott, men jag är mycket gladare i dag än jag var i onsdags det kan jag säga. Att träna upp både muskler och kondition kommer att ta tid, det förstår jag. Nu får vi bara vänta och se.

Jo förresten, om hon nu har någon sorts hjärnhinneinflammation så kan det ju vara så att obetänksamma jag klantade mig i onsdags när hon fick ligga i sin korg i vardagsrummet med solljuset formligen badande i rummet. Jamen, vem har inte haft ont i huvudet en ljus sommardag? Va? Hur dum e´ jag egentligen? Kunde hon ha gått in i sovrummet och lagt sig bakom mörka gardiner så hade hon kanske gjort det. I torsdags och fredags så har hon fått göra just det - ligga i sovrummet med neddragna persienner.

Krama om era vovvar en extra gång.