Dora verkar svara liiiite på kortisonet. Hon är inte lika stel och det som upplevdes som frossbrytningar/skakningar/darrningar försvann två timmar efter att hon fick kortison.

22 timmar senare kom det tillbaka, men då fick hon sin nästa dos med kortison och nu när melodifestivalen börjar så ligger hon bakom mig i soffan och sover med djupa, lugna och trygga snarkningar. Hon drömmer, men det är ju helt okej.

Nu får vi se vem som vinner, eller som det brukar heta "vann rätt låt?"

...men är trots allt vid gott mod. Hon kämpar på, kissar när vi bär ut henne och hon äter fortfarande det vi bjuder henne på. Idag har vi hitintills fått i henne 3-4 dl vätska och 10 bulldogknulingar som jag brytit i mindre bitar. Så har hon ätit leverpastejen som vi lagt både penicillinet och senare nu ikväll också kortisontabletterna.

Ja hon har fått kortison som vi nu hoppas ska ta bort vingligheten och balansproblemen, gärna också det stela i kroppen. 30 mg kortison per dag, 1 gång per dag, så nu håller vi tummarna och så får vi se.

Inatt ska jag ut och jobba och köra totalt 15,5 mil i en Fiat Fiorino. Postens nya bil som jag gick på kurs för att få köra. Jag har kört den vid några tillfällen förut och jag är väl av den åsikten att det är en typisk stadsbil, inget för oss som kör landsbygdsdistrikten. Men det är bara att köra på och se glad ut.

Så här såg det ut på ett ställe för en vecka sedan där jag körde. Fantastiskt vacker soluppgång runt halv 7 på morgonkvisten

Var hos veterinären kl. 9 med småtjejerna och de fick beröm för sin fina hud. Det bestämdes att de ska stå på sin kortisondos en månad till. 5 mg kortison morgon o kväll varannan dag.

Svea leker med Märta.     Filippa somnade i matskålen.

Pratade med veterinären om Dora och svarar hon inte på penicillinet inom det närmsta dygnet så ska vi prova med kortison. Vingligheten och styrseln måste bli bättre under närmsta dygnet.

Det positiva att berätta är att hon faktiskt gick 2 meter ute med husse i morse. Hon slickar glatt i sig vätskeersättningen jag gjort iordning. Det är bara kokt avsvalnat vatten med honung. Jag har inte tillfört salt eller bikarbonat eftersom hon inte har kräkts eller haft diaréer. Nu på förmiddagen tycker jag att hon inte flackar lika mycket med blicken som hon gjorde igår och jag upplever att hon är med på vad vi gör på ett bättre sätt. Hoppas att det inte är tillfälligt. Väntan på förbättringen är lång och alla små tecken suger jag åt mig i nuläget.

Håll tummarna gott folk.

Dora är idag lika i sitt tillstånd som hon var i förrgår hos veterinären. Men nu får vi hålla oss till tåls tills penicillinet börjar verka. Och jag tänker att det kan ta tid innan det vänder ordentligt eftersom hon haft hältan till och från i några månader så måste det vara en envis bakterie. Fy sjutton, mammas hjärta. Hon låg i husses knä i soffan igår när vi kollade in American Idol. Då hade hon antagligen en febertopp för då skakade hon som i frossa. Efter någon timme så låg hon bakom mig i soffan och flämtade.

Igår kväll bestämde husse att Dora skulle få sova i våran säng. När jag kom in i sovrummet ca en halvtimme efter att de krypit ner så upptäckte jag att de två låg tryckta mot varandra rygg mot rygg och att Dora flämtade som bara attan. Hon hade lyckats krypa ner under täcket och där var det varmt vill jag lova.

Det tar ca tre dygn för penicillinet innan det börjar verka så ikväll senast fredag på dagen skall hon ha börjat att svara på penicillinet. Jag bryr mig inte om det bara är små förändringar bara det går framåt.

Det är himla jobbigt att se henne må dåligt.