Dora blir inte bättre. Har pratat med veterinären idag. Hon tycker att vi ska ta bort henne. Penicillinet borde ha gjort skillnad. Kortisonet borde ha gjort skillnad. Inget händer. Hur länge ska man vänta. Är det dags att ta farväl nu? Veterinären misstänker en tumör på lillhjärnan. Vi har pratat om diskbråck i nacken också.
Våran älskade hushållsgris. Hon skulle ju slippa flytta runt mera. Hon skulle ju få bli gammal hos oss. Älskar att gå i skogen och plocka svamp med oss. Älskar att ligga på trappen och sola. Blev alldeles tokig förra våren när mossan i gräsmattan torkade upp så det gick att rulla runt och sola magen. Tårarna bara rinner idag och klumpen i magen vill inte försvinna. FAN, fan, fan!!!
Eva
18 mars 2010 13:24
Hej! Såg att du precis har skrivit om din hund...jag lider me dig för ja vet hur du har de...vi fick ta bort våran hund för ett år sen för hon hade ljuvertumör...de e jätte jobbigt men tänk på hunden...hur mår den? Man får inte vara "egoistisk" när de gäller sånna här saker...vi gav kortison men ja/vi kännde att vi ville inte "lura" hennes kropp att den va bra fast den inte va de....
Men ja vet att de är jättejobbigt!
Hoppas att de löser sig på bästa sätt för er!
Kram kram
http://fen.bloggplatsen.se
Jessica Å Donna
18 mars 2010 13:39
Fy fasen va hemskt!!! Stackars er och Dora! Tänker på er massa. Man måste göra det som är bäst för djuret, man vill ju inte att dom skall lida. Åååå förstår hur jobbigt det är! :-(
Ingrid
18 mars 2010 14:14
@ Eva:
Nä det är inte lätt. Får inte vara egoistisk.
Det värsta är att vi inom ett år har avlivat två gamla katter. En på 18 år (Sonja) som njurar och lever slutade att fungera på och en på 11 år (Fia) som hade just juvertumör.
Så just nu känns det som om vårt hem är en plats för vård av djur inför den sista eviga vilan...
@ Jessica å Donna:
Nä inte vill jag att min älskade hushållsgris lider. Om hon får det bättre på den evigt gröna ängen där solen alltid lyser så får det bli så. Fast jag vet inte om jag tror på det heller. När de är borta så är dem bara borta. Bara vi som saknar och tröstar och rationalliserar bort vår egna saknad. Kanske också vårt egna samvete.
Men å andra sidan så är det ju ingen som vet något om vad som händer när det här livet är slut.
Men lida vill jag absolut inte att hon ska göra.
http://solfrallan.bloggplatsen.se
Jessica Å Donna
19 mars 2010 09:47
Hej på er! Något nytt om Dora? Håller tummarna på att hon skall bli bättre!!!!
Lena
19 mars 2010 16:59
Sitter här, läser & gråter så jag knappt ser skärmen...
Det gör så ohyggligt ont i mitt hjärta, av den vedervärdigaste sorg ni måste gå igenom....
Mina varmaste tankar av kärlek till er alla /Lena
http://frallorna.bloggplatsen.se